Jonthes Blogg

När man frågar folk vad dom gjorde i helgen säger kanske vissa "Såg en film, tog det lungt, träffade lite kompisar". Det e inte många som säger "Drog en kilometer coaxial-kabel, satte upp några mickar, hjälpte till o filma en konsert med 600 barn inblandade och med Vocal 6, The Real group och Amy Dimond samt åt fyra korva och en massa massa annat."
Men det är precis det jag har gjort den här lördagen.
Började vid ett tiden och slutade runt nio på kvällen (gick fortare att riva än jag trodde).
Det har varit en bra stämning och ett bra team hela dagen. Men man känner sig gammal när 600 ungar står och väntar på att få en autograf från en snubbe man aldrig hört talas om.
Men jag ska inte klaga. Jag fick själv skriva två autografer eftersom jag råkade stå i närheten o vänta på Jonas som skulle hämta kablar. Helknasigt.
Det visade sig att killen som alla ville ha autograf av var nån barnprogramledare från SVT. Förklarar varför ingen i teamet visste vem det var.
Han var.... Speedad. Eller som en av ljudkillarna sa: "Han måste gå på någonting". Men men... ungarna älskade det.

Sen tränade alla artister med barnkören som komp inklusive den pyttelilla Amy Dimond.
Sjukt, hon e tydligen 13-14 men ser ut som tio. Hon passade perfekt in i kören så när hon kom inspringande på scen under repningen trodde ja att det var en av ungarna som kommit försent.
Men jag måste samtidigt påpeka att jag blev impad av hennes sångröst. Denna lilla späda tjej som ser ut som om hon e tagen från småstjärnorna har en mycket inponerande röst.
Iaf när hon sjunger lugna låtar. Då märks det mest.

Lite sämre var det dock med catringen. Halv sex hade inte vår "tekniker-mat" kommit så vi fick, tillsamans med alla ungarna, käka varmkorv. Och om det är någon som käkat korv i samma rum som 600 ungar i 7-12 års åldern så vet dom att det låter en hel del!
Så efte ren halv minut ungefär så hade vi alla huvudvärk.
När det hela drog igång så var det som vanligt när man e passare. Man kutar efter kameramannen o ser till att kabeln inte är i vägen för honom eller hänger upp sig.
det var grymt kul att se alla artisterna på så när håll även om ljudet var bättre för publiken än för oss på scen.

Efteråt så var det dags för midda igen eftersom cateringen äntligen kommit med vår mat.
O konstigt nog kan man lungt slänga i sig ännu mer mat även om man precis ätit.
Det e som om all energi från första måltiden gick åt på scenen o nu behövdes fyllas på.
Rivningen gick smidigt. Dom håller i skrivande stund fortfarande på att riva scenen även om dom började så fort sista klappen tonat ut o kören precis börjat resa sig.
Det tar tid att riva. Men för oss gick det smidigt o vi var klarara vid nio då Jonas med en väldig precision backade ut OB-Bussen.

Bakom scenen (en liten bit iaf)



















Insidan av OB-Bussen